”Jag har inte känslor för dig längre, det är nog bäst att vi bara är vänner” sa jag när Joacim öppnade ytterdörren.

Efter fyra långa minuter stod vi helt tysta och titta ner på golvet, mattan och upp mot taket. När den femte minuten närmade sig började Joacim gråta samti­digt som han säger:

”Ja, det kanske är bäst att vi bara är vänner men jag kommer alltid att älska dig lika mycket som jag alltid har gjort Jonna”

Själv kunde jag inte säga ett ord, kom inte på vad som var bäst att säga. Mitt huvud snurrade väldigt mycket men inga ord hittades ut. Istället kom det en flod med tårar som rann ner för kinden, hakan och till sist droppade det ner på golvet.

”Förlåt! Förlåt, förlåt, åh jag ville inte såra dig men jag tror att jag kommer att såra dig mer om jag fortfarande är tillsammans med dig. Snälla förlåter du mig? Jag vill inte att vi ska bli ovänner bara för att jag inte gillar dig på samma sätt som förr. Det vill jag verkligen inte” mumlade jag och skrek på samma gång.

Tillsist hittades några ord fram, även om det var oväntat så var jag ändå över­raskad över mig själv. Undrar vad han tänker nu, kommer han att bli vän med mig eller kommer han aldrig mer att prata med mig? Många frågor hade jag i bakhuvudet som bråkade med varandra. Jag tror att de bråkar om vilken fråga jag ska hitta svar till först.
Efter en liten stund märkte jag att han inte kommer att säga så mycket och jag vet inte heller vad jag ska säga, så jag passade på att gå fram till Joacim, kra­made om honom väldigt hårt. Det kanske var sista gången tänkte jag för mig själv.

Oväntat så kramade han mig lika hård tillbaka men ändå lika mjukt som han alltid gjort. Han frågade även om han kan få en sista kyss och den kyssen vet jag att den aldrig kommer att glömmas bort. Inte för någon av oss, inte för mig i alla fall.

”Mathias Larsson har lagt till dig som vän”

Det är någon kille som heter Mathias som vill bli vän med mig på Facebook, fast jag vet inte riktigt vem han är. Det står att hans skola ligger precis intill min. Hans namn känner jag igen, vart vet jag inte. Kan inte komma på det nu.

”Hej, vet du vem Mathias Larsson är? Han går i samma skola som din kompis Adam”

Eftersom jag var osäker så frågade jag min klasskamrat, hon känner många från skolan bred­vid. Jag orkar inte komma ihåg eller bry mig om de jag inte känner.

Det tog mindre är en minut så svarade hon att hon inte heller vet vem han är men hon visste i alla fall att han går i sista året och i samma klass som hennes bästa kill kompis.

Jag var så nyfiken på vem Mathias kan vara och den enda sättet att ta reda på var att acceptera honom. Kolla på hans bilder, hans vänner och sen fråga vad han vill. Han är visst vän med några av mina kusiner. Han känner jag igen, han lekte jag med för ett par år sen, HAN HAR KYSST MIG och nu vill han bli vän med mig. Nu vet jag vem Mathias Larsson är, det kändes konstigt men på något sätt kändes det bra att inte glömt bort honom. Eller inte glömt bort men att han finns, att han vill bli vän, att vi kanske kommer att prata med varandra och kanske träffa varandra igen. Det kändes bra.

Han fick mitt nummer, han ringde, vi träffades och vi kysstes. Väntat men för­vånad att det blev som det blev. Hans utseende på minner om Joacim, hans kläder påminner om Joacim, han lyssnar nästan på samma musik som Joacim, han spelar trummor och gitarr som Joacim. Jag saknar Joacim antar jag, annars skulle jag nog inte ha tänkt på honom hela tiden. Under varje minut när jag var med Mathias tänkte jag på Joacim, min prins. Han jag antagligen älskar. Han jag har lämnat, han som jag har sårat och han som jag inte har pratat med under en må­nads tid. Ingen kysser lika bra som Joacim, ingen i hela världen. Inte för att jag skulle vilja kyssa någon annan men nu spelar det ingen roll när jag redan har lämnat honom.

Han har säkert träffa andra tjejer, bättre och smartare tjejer som inte är lika dumma att lämna honom. Visst kan jag väl erkänna att jag tittar på hans bilder, läser hans texter varje dag, varje inlägg och varje bild.

Fanny? Vem är Fanny?  Varför skriver hon till Joacim hela tiden? Varje inlägg har hon kom­menterat.

”Vilket klockslag får jag?

12:00 = Du är söt
13:00 = Du är snygg
14:00 = En dag på stan?
15:00 = Vill bli tsm med dig
16:00 = Du e min kompis!
17:00 = Fattar du hur jävla seeexig du e?
18:00 = En kram nästa gång vi ses
19:00 = ska vi gå på bio?
20:00 = Hetaste hetingen i världen
21:00 = Fan, gå och dö! hatar dig
22:00 = Drömmer om dig <3
23:00 = Du är min bästa kompis!
00:00 = O la la, ska vi hångla

Fanny: du kan få vilket klockslag du vill! ^^ höhö.. :P

Svar från Joacim: oj oj ;) haha :D<3 ”

Vem som helst kanske kan tåla det men inte jag, inte en liten tjej som heter Jonna. Jag märkte att jag älskade Joacim fortfarande men efter det jag nyss läste så blev jag hundra procent sä­ker. Jag älskar honom helt enkelt och jag vill ha tillbaka honom.

Jag kunde inte sluta fundera på att jag fortfarande älskade honom eller för att jag såg andra tjejer skriva till honom eller om jag älskade han på riktig. Fun­dera gjorde jag väldigt mycket. Jag frågade mina bästa kompisar vad de trodde, några sa att det var bara jag som visste det. Och gud för att han vet allt.

Mathias älskade jag väldigt mycket men bara som bror, inget mer. Först så sa han att han gil­lade mig som syster och inget annat men efter några veckor från den Mathias jag kände blev han en annan person som jag aldrig hade pratat med innan. Inte ens ett hej. Nu vill han ha sex med mig, en engångs grej kom­mer det att vara. Han gillar inte mig på riktigt, han ville bara ha sex, han var bara ute efter sex och killar som honom gillar jag inte. Han vill jag inte ens ha någonting med att göra. Vi slutade träffa varandra, vi bråkade inte men vi kom bara inte överrens. Vi var för olika. Jag saknade Joacim mer och mer för varje dag som gick.

Jag har bestämt mig att börja prata med Joacim, jag skickade sms i stället för att ringa. Jag vå­gade inte. Han kanske inte kunde svara. Han kanske inte ville svara eller han kanske var med den där Fanny som brukade kommentera hans inlägg. Jag var för rädd för det men en annan rädsla vann över det. Rädslan att jag kommer att förlora honom för alltid.

Mitt val var att skriva till honom, frågade hur han mår, vad han gjorde och vad han skulle göra. Han svarade, han mådde bra och blev glad att jag skrev till ho­nom, han var med sin fa­milj och i kväll skulle han på spelning. Det visste jag om eftersom jag läste hans inlägg på bild­dagboken varje dag. Jag missade ing­enting, jag visste allt han gjorde, allt han skulle göra och alla han var med. Han var inte sig lik men älskade honom gjorde jag fortfarande. Kanske inte lika mycket utan mycket mer. Mer än vad jag själv kunde anat. Har aldrig i hela mitt liv sak­nat någon lika som honom, killen jag älskade, killen jag lämnat, killen jag sårat och killen jag älskar nu. Jag kanske kommer att få träffa honom ikväll på spelningen och efter spelningen.

Kvällen kom och till spelningen gick jag till med några vänner. Jag ser han stå framför scenen med sina kompisar och bland massa andra människor. Killar hoppar runt. Tjejer står och skri­ker. Jag vågade inte gå fram och hälsa så jag gick där ifrån. Jag tänkte att han kanske inte ville träffa mig men han var bara snäll och sade ”Jo, jag vill visst träffa dig Jonna”. Man vet aldrig med killar, de säger en sak men gör helt andra saker som inte ens påminner om det de har sagt. Jag gick tillbaka till sjön, ba­dade, åt massa grillad mat och tänkte på Joa­cim.

Senare gick jag tillbaka till spelningen. Han står kvar med sina vänner och fram gick jag tre steg men bakade två. Efter ett långt tag kom jag fram, han såg mig, han gav mig en kram. En kram jag hade saknat, en kram jag ville ha, en kram som gjorde mig trygg och en kram från någon man älskar känns underbart.

Efter spelningen gick jag och han på promenad där vi brukade gå. Mitt i natten gick vi hand i hand mot sjön. Det var en kall sommar natt, det blåste från sjön men det spelade ingen roll vil­ken väder det var. Jag fick vara med någon jag älskar och han är en stor del av mitt liv. När vi kom till mitten av stigen satte vi oss där vi brukade sitta, där vi brukade krama varandra, där vi brukade kyssa varandra och där vi kysstes nu igen. Där allting bra kommer börja igen, det jag har längtat till. Allt jag ville ha var han, han som kysste mig en sommar natt vid sjön samtidigt som vinden viskade jag älskar dig fortfarande.